Kategoriarkiv: Nedslag i Lifvet

Bara vanligt vatten. Ploink.

Hilsen.

Idag blir det nog bara en liten pluttblogg. Mina långa inlägg tar sådan tid. Att läsa.

No rain in Spain. Mostly

Regnat har det gjort. Mycket. I några dagar. Kommer sällan men kan ge stora skador. Ni har förmodligen läst eller hört. Inte då så att regn är ett särskilt upphetsande ämne, men effekterna av dess framfart är det. Det är ingen hejd här när himlens portar öppnar sig. Mest för att marken inte sväljer och för att det inte finns stuprör och markrör som tar emot vattnet.

Jag är okunnig i hur man bygger bort vattenproblem, men ibland känns det som om även de som BYGGER inte fattat. Ursäkta, det var förmätet sagt, men här är det inte kutym att leda bort vattnet i rör som är tillräckligt vida. Verkar det som. Yttepytterör, insprängda i murarna, som omgärdar husen t ex. När det regnar kan rören inte svälja, utan regnet rinner ned i jorden. Naturligt. Tyngden från den våta marken gör att muren inte står emot, utan rasar allteftersom.

Roaring water

För en messerschmidtska är det svårt att förstå att inget görs för att förbättra?  Alla jag pratar med säger samma sak – inte spanjorerna ( jag skulle inte drista mig att diskutera på spanska)  utan inflyttat folk.

Nu bor vi i ett litet radhus. Fantastiskt på alla sätt. Nytt. Vi lever i hoppet om att rören är dimensionerade. Jorå. Det är bra byggt.  I alla fall såg jag en knippe normala rör i grannhuset – som de bygger. Man får ju ha koll.

Allt torrt trots skyfall. Allt byggt på bästa sätt. Nästan. Bara detaljer som vi reflekterar över.

Quite pretty

På övervåningen har vi en altan. En av 3. Magiskt. När det regnar samlas det vatten. Förståeligt. Överskottet rinner ut genom ett yttepytterör – ned på nedre altanen. Kaskaden Allan vid ösregn. Ni fattar. Fast……..det finns ett stort avloppsrör som sväljer själva altanens vatten. Kaskaden kommer från en krummelibukt med snirklar och spansk charm – dit det stora avloppet inte når. Ni fattar nog inte men JAG gör. Anyway.

Ventilation? Hört talas om? När luft åker fram och tillbaka och byter molekyler med varandra. Kan förhindra fukt t ex. Inte jättesjälvklart här……..Undrar varför. Känns sååå självklart hemifrån. Måste finnas en anledning………eller……..allt är byggt av tegel och betong och möglar inte……..men många har problem med fukt!! Vi har det torrt och fint men vi hör så många som har bekymmer.

Japp. Får lura vidare.

Våren är överallt. Bästa, bästa. Utan regn – inga blommor. Förmodligen är både översvämningar och fukt bra. I lagomliga mängder.

Nåväl. Detta var måndaxfunderingar. Imorgon ska jag ha tisdaxfunderingar. Kan handla om precis vad som helst. Jordgubbar t ex. Varför inte? Kostar 15 kr kilot. Har redan gjort en sats jordgubbssylt. Tog slut idag ihop med fläskpannkakan.

Wall- flower?

Ha fina kvällen.

Life is good.

Kram. Anka

 

Var e’ mandeln?

Hilsen.

Det är varmt i solen här i Marbella. Hör och läser att det är grått och ruggigt hemma.

Förstår men fattar inte. Har precis kommit in, efter att ha suttit i solen en stund. Det blev lite för varmt. I o f s är jag en rastlös tvåbening  och att ligga still lockar föga. Bakar hellre en kaka eller sopar altanen. En e’ som en e’, när en inte ble’ som en s’ulle…..( Mona ??? )

Summer’s pending

Campingarna runt Costa del  Sol är fullbokade. Inte en mygga kan knö sig in. Just nu är det höghögsäsong. Alla som vill ha sol, kommer nu. Här på Solkusten blir det SOMMAR runt mitten av februari. Svensk sommar. Då spritter det i allt som kan spritta. Fullständig explosion. Husbilar finner man nästan överallt, där det går att parkera. Om Pappsen hade levt idag, hade han nog sagt att de är som Egyptens gräshoppor – massor och överallt. Förstår varför. Huset med sig och allt man behöver.

Almond blossom

Idag får vi sjunga mandelns lov. Ni som inte sett eller upplevt blommande mandelträd – ni har något att längta till. Jag lovar. Idag är det måndag och passeligt åkte vi till byn Monda. En liten bergsutflykt – några mil norr om Marbella – för att njuta av nygrönskan. Well, nygrönt och nygrönt……det är grönt jämt här men liksom intensivare nu. Det är skirt och vänligt. Magiskt. Lika magiskt här i Spanien – som vårgrönskan hemmavid. Jag blir lycksalig av allt fint.

Pink or white

Mandeln lär vara släkt med plommonet, persikan och t o m slånbäret. Det är en stenfrukt. Blommorna kommer först direkt på grenarna och därefter bladen. Trädet är ganska oansenligt när det inte blommar, tycker jag. Man lägger inte ens märke till det. Ett litet oansenligt spektakel – men i blomstertider……..

The almond fruit

Känslan som infinner sig, när man passerar de blommande mandelodlingarna är på gränsen till smärtsam. Positivt smärtsam. Jag blir så berörd. Svårt att förklara. Samma känsla inför äppelblomstren i Kivik och de böljande rapsfälten i Skåne.

Olive harvesting

När man skördar mandeln gör man precis som när man skördar oliver – man breder ut ett stort finmaskigt nät på marken, och sedan slår man på grenarna, så att mandeln lossar från grenarna. Ett ludet skal, som i sig innehåller ett hårt mandelskal ( och som vi knäcker till julen hemma) och innerst själva mandeln

Empty shells

Att kunna bila runt i landskapet är en otrolig tillgång. Det är bergigt häromkring och MÄKTIGT! Denna sol och flora. Det var därför vi valde denna del av Spanien.

Pure splendour

Närheten till Málagas flygplats gör det lättfångat. Det går tåg och buss hit till ”hemmet”, så……….. easy access.

A place in the sun.

Dags att fortsätta dagen med  planera mina gruppresor. Destination Andalucía. Hittar smultronställen, som jag vill ska ingå i mina arrangemang. Jätteroligt att planera och presentera för er framöver. Watch this space!

Ta-ta.

Anka

 

 

Mjukvara. Om att vara mjuk. Eller ej….

Hilsen.

Lite uppvärmning inför nytändningen. Legat lågt med blogginläggen. Det ständiga tvivlet på att det är någon mening mä’t. Hade stora planer på att kåsera, få 4576325788 följare och tjäna pengar mucho. En digital nomad. Typ.

Whete to go and what to do?

Where to go and what to do?

Okaj. Så dök mitt eget EGO upp och la’ fälleben. Som vanligt. Inte förhäva sig. Inte vara märkvärdig. Inte ta plats. Stäng dörrarna. Ni fattar.

Well. Inte hela världen. Livet rullar på och med tanke vad som pågår i VÄRLDEN – vad spelar en blogg mer eller mindre för roll. Inte nött. Verkligen inte.

DSC_0279

Just keep on walking. With colour.

I alla fall. Hysterisk sommar över. Försäljning av vårt hus, packa, sälja, slänga, flytta. Så många beslut. Gött att det är över. Göttig frihetskänsla. Inte äga en massa prylar, som man ändå inte vet om att man har.  180 kvm blev 50. Rena lyxen för många – en omställning för oss. För mig.

 

So much stuff......some memories....som just.....stuff

So much stuff……some memories….some just…..stuff

Rätt beslut. Mindre ansvar. Köpa vingar för pengarna. Låga omkostnader. Mer över för upplevelser och frihet. Mindre tvång och måsten. Såååå många i vår ålder som vill hoppa av ekorrhjulet, men inte vågar. Jo. Det är modigt men inte våghalsigt. Andra prioriteringar, helt enkelt.

No. This is not our abode....

No. This is not our abode….

Snart dax för vinteräventyr i solen. Byebye mörker. En och annan tomte kan få visa upp sig i husvagnsfönstret, men i övrigt bara att ta till sig hur andra firar i den gassande solen. Lärorikt. Mysigt.

Apselut. Längtar ständigt efter nära och kära. De e sälek de.

Krasst: tiden kvar är kortare än tiden jag levt. Nothing is forever. Nu springer benen och hjärnans synapser skuttar.

Skuttar och skuttar……lätt promenad. Ibland.

Det kommer en tid när inget rör sig särskilt fort, när önskan om ACTIVE LIFE minimerats till att magen aktiverar sig normalt och att toapappret är mjukt och klimatkompenserande.

Faen vet när det inträffar. Övergången är smygande. Rätt som det är…..

Old age is closing in.... Don't have time for nonsense

Old age is closing in…. Don’t have time for nonsense

Japp.

Så är vi igång. Härifrån till evigheten. Men först har vi nuet.

Det är roligt att leva – då får man se hur det går.

Kram.

Anka

 

 

 

 

 

 

Mjukstart så här på ålderns/årets höst. Vad vet jag.

Hilsen.

Det har begivit sig sedan sist det begav sig. Om man säger.
Många broar hava rasat, mycket vatten hava runnit,
jämmerliga skoskav hava uppstått men ljufveliga händelser däremellan, det vill jag lova.
Som livet är mest – för oss som är födda på rätt plats och i rätt tid.

 

Gammal nog för att begripa:
Jag fyllde 90 minus i år. Ganska mycket minus – får jag säga – men det är lika bra att dra till
– så att man kan dra av ordentligt.
Lite panik innan själva fölsedan, men det lade sig när kvällen kom – samtidigt som jag själv gick och lade mig.
Så smidigt var det.
Panik i sisådär 3 år – men nu har det gått över. Åldersnojan är mitt signum – men jag har gjort så
inihoppsan mycket, så jag kan ta det lugnt ett tag.
Nu inser jag att jag har resten kvar – om jag har tur och undviker dikeshål och annat.
Man får vara positiv. Om man kan.

20150730_152758

Happy Birthday

 

Å DÄR precis tog det lugna slut. Året har varit fullt av allt. Inte mycket på-rumpan-sittande, här inte.
Nope. Me not like.Me rest when me do things. I do all ze time. Jag vilar när jag gör.
Fast……inte för mycket och samtidigt. Ni fattar. Jag är helt normal där.

 

Bööördi, igel och hål.
Genom att vi har vår villavagn på så strategisk plats, så har jag börjat spela golf.
Något som jag ALDRIG trodde jag skulle göra. Riktigt kul. Har inga ambitioner om miljonvinster,
men om jag klarar under skamgränsen för hur man får spela – då har jag vunnit allt.

20150721_135605

One for a hole. A hole-in-one

20150816_114746

Hmmmm. Tummy in .  Head down. What more?

 

 

Travel Delight by Anka:
En liten resebyrå hafva jag startat – så nu kan jag ta alla förluster själv….för det är ingen lätt bransch.
Inte så mycket glamour som man kan tro, men vansinnigt kul att sätta ihop ett upplevelsepaket
och sedan få presentera det och KLING-KLING – få slutföra det. Överskott – Ja tack och ett måste över tiden.
Gjorde en resa till Turkiet i början av september. Helt fantastiskt bra. Fått så mycket positiv feedback och
önskningar om ny resa.
Min knorr är premiumresor – alltså det där lilla extra. För flera i sällskap. Inte billigast men kanske bäst?
Vi får se. Återkommer med mer info en annan dag.

20150831_071229

A loo with a view

20150830_111203

….and her name was AFRODITI

20150831_082408

Breakfast on a ship

 

Villavagnar.com:
Mitt engagemang i försäljningen och marknadsföringen av villavagnar för Morgan Nyman AB accelererar
och det är kul saker på G. Riktigt göttiga utmaningar framöver. Vi trivs ihop – vi på Nymans.
Mycket kan skötas via internet – och det har varit mitt mål de senaste åren
plus att inte vara totalt platsbunden. Både resorna och villavagnarna kan administreras via nätet.

Så smart så det fattar inte ens jag. Ibland gör jag bra val.
Ibland har jag t o m flyt – vilket jag njuter av precis nu. Ljumma vindar smeker min fåriga kind (määääää)
och jag andas lugnt och glatt. Rätt som det är kommer Nordanvinden och piskar upp polisongerna,
så det vill till att njuta när tillfälle därtill erbjudes.

Har ni andats glatt någongång? Det går.

Villavagn

 

 

 

 

 

 

 

Livsnerv:
Ny dator har jag också. Den gamla sade godbaj. Låg något emellan när jag smällde ihop
locket – och så var den bilden borta.
Har suttit uppkopplad till annan skärm sedan i våras, vilket gjort det olustfyllt att blogga.
Inte lätt att gosa med en stationär skärm med sladdar o allt ihop med en defekt laptop.
Usch nej. No inspiration.
Nu har jag den nya datorn bredvid mig. Obrukbar. Den är inte igångsatt än.
Mycket som skall konfigureras o vidimeras och dirigeras och dissekeras…….hej o hå.

20150721_044526

Crasched screen. Not an art-piece

 

Om allt går väl blir det husvagnslångresa igen. Det drar i den tarmen igen. Vi får se.
Återkommer om det också.

I denna tid av så mycket elände och så många tragedier i den nära världen, snyter jag åt mig av
det goda som strömmar emot mig. Det liksom är Fridens Liljor just nu.
Oavsett hur det ser ut i världen för övrigt. I en liten del av Annicka är jag självisk och njuter.
Oändligt förnöjsam med mycket.
Många som jag älskar och några verkar älska mig. Fyfabian, så härligt.

Kan man ha det bättre, tänker ni?

Höres,
Annicka

Operation. Villavagn. Alpacka

Hilsen.

Hej på er igen. Jag har faktiskt längtat att få skriva lite, men tiden har inte räckt till i sommar. Egentligen är det så att bredbandet inte är brett nog – hur mycket jag än plattade ut det. Har jobbat mycket och även tillbringat en del tid i den nyinköpta villavagnen i Skaune, och där har vi inget bredband än. Har fått hålla tillgodo med telefonabonnemanget och där flyger megabittarna iväg fort. De ger sig av och så är det roliga slut. Eller snarare, när överskottet har surfats bort så blir det segdegshastighet på flödet. Då går det långsamt och DET har Ekengrenskan inte tålamod med. bandDessutom tänkte jag att det räcker med mina statusuppdateringar på Fejan. FÖR mycket Annicka kan bli för mycket, det förstår till och med jag. Som om inte DET vore nog, har jag lierat mig med Instagram – så jag börjar finnas lite här och där. Har inte lärt mig det där med hashtaggarna ordentligt än. Tycker det ser så stökigt ut med alla # omkring alla orden. #jag#vill#inte#ha#så#många#streck#i#texten, helt enkelt. Så får det bli, så får det va´.

I am not a surgeon

Inatt vaknade jag med ett hugg i bröstet. Skräck. Jag hade precis genomfört en komplicerad operation på en man. Han hade en lös hand och den skulle jag sätta fast. Det var bråttom och ingen läkare fanns tillgänglig. Jag kände mitt ansvar. Mannen höll på att förblöda. Jag tänkte till, lade ett snitt och det läkte på 3 sekunder. Jättefint blev det. Jag blev så lättad. Mitt i allt detta började jag tänka där i drömmen. Började ifrågasätta om jag ÖVERHUVUDTAGET kunde operera och hur jag ens vågade hugga in. Insåg ju att jag ju inte är ett dugg utbildad för kirurgi. Började ifrågasätta mitt mod – eller dumhet – och vågade inte fortsätta operationen. Det visade sig att även AXELN var lös – men jag vågade inte hjälpa karl´n mer. Tänkte att jag säkert gör fel om jag försöker och jag hade säkert bara tur med handen. Kommer ihåg att jag tänkte att så är mitt liv hela tiden – jag tror att jag kan – och så gör jag – och kan – och när jag börjar tänka att det kan jag inte – då kan jag inte och vågar inte. Efter det vaknade jag – med hugget i bröstet. Bara så att ni vet – det går omkring en stackars man med lös axel på sta´n. Jag vågar helt enkelt inte sätta fast den. Själviskt av mig, inser jag nu. Jag borde…..

Det har väl inte undgått någon av mina kära vänner, att vi blivit med villavagn. Inget konstigt med det – många har det och fattar själva grejen. Nu är det ju så att att JAG får njuta av denna villavagn och genast blir det märkvärdigt. Det MÅSTE förmedlas. Jag fick syn på den på TUR-mässan. Var där och jobbade för Turkish Airlines i 2 dagar. Fick syn på huset som stod där i hallen. Nyfiken är jag så jag gick in och blev kär. Ringde maken direkt och sa att han måste komma dit till Mässan och se vad jag funnit. Det gjorde han. När Jäjn kallar kommer Tarzan. Det var www.villavagnar.com – Morgan Nyman AB som ställde ut. Smart drag.

20140807_172841

An other home – but still a home

Vi har länge funderat på ett alternativt boende – INNAN krämporna kommer men EFTER vi slutat jobba – att kombinera med våra resor. Få ner månadskostnaden. Mer över till skojsiga saker. Kunde detta vara ett alternativ? Vi har farit runt i Sverige och letat bra platser. En villavagn kan man ställa var som helst – bara man har mark. En villavagn kör man inte omkring med. Den kommer på stor lastbil och lyfts på plats med en kran. Sedan gör den bäst i att stå där den står. Inte för evigt om man inte vill, förståss. Man flyttar den med lastbil och följebil och placerar den på annat ställe om man nu vill. Det är INTE som en husvagn, alltså. Har förstått att många tror det. Man bygger in den och ordnar t ex en stor altan. Där kan man leva sitt liv. På verandan. I solskenet.

A lawn to go with the house

A lawn to go with the house

Vi valde att inte KÖPA en tomt att ställa vagnen på. Ville ha det lättskött. Ville oxå ha en plats med själ. Något att komma hem till. Inte bara att bo. En plats som tillåter att man kommer när man vill. Alltid tillgång till vatten o avlopp. Vi pratar riktig dusch o vattenklosett. Inte ett säsongsboende – som någon annan styr över. Så blev det. Det blev Beddingestrand i Skåne. Jag rekommenderar er som läser detta att vara lite nyfikna ta reda på vad en villavagn är.  Lägg det till er kunskapsbank. You never know. Kan vara ett fantastiskt studentboende. Ett semesterboende. Ett bekymmersfritt boende. Inget måla. Inget sköta. Så. Nu har jag i alla fall sagt det………

 

Vad mer? Jo, alpackor. Så söta. Fina djur. Ringde upp en uppfödare i Skåne, då jag ville hitta på bus med mina semesterkillar i sommar. Hon tog egentligen inte emot besök på gården – i synnerhet inte besökande småbarn men……..så gjorde hon det i alla fall.

Don´t pat me. I´m cool

Don´t pat me. I´m cool

Det visade sig att hon skulle öva agility med sina djur och behövde hjälp. Mina killar var stora nog. Sagt och gjort. Alpackor bits eller sparkas inte. De spottar inte heller – däremot kan de kräkas magsaft med fart om de känner sig hotade av sina alpackakompisar. De tycker inte om att kräkas – det smakar uschligt. Tänk er själva……….. Det var sååå lugnt i hagen och i stallet. Inga hårda manövrar och inget skrik från djuruppfödaren. Hon hade en smal pekpinne som hon föste runt och alpackorna följde fint. Jag trodde att alpackor fick kalvar. Det får de INTE. De får föl. Herr Alpacka är en hingst och då blir Fru Alpacka…………rätt – ett sto. Alpackor är små lamor – men lamor används som lastdjur och alpackor för den suveräna ullen. Alpackor har stor integritet och är inga gosedjur. De är så söta och inbjudande, men man får hålla sig. Bara titta men inte röra. De gosar INTE. En djur med fin stamtavla kan kosta 100 000 kr. Vet ni hur de låter? Mmmm-mmmm-mmmmm. Som någon som inte kan prata men gärna vill ha något. Alpackor ser vänliga ut – de har en mun som alltid ser glad ut och det finns vetenskapliga undersökningar från Tyskland, som visar på att alpackor är fantastiska i terapisyfte. De lugnar och låter den behövande växa med uppgiften när de tränar olika moment.

Love me tender.

Jag skall INTE öppna en farm. Ifall nu någon tänkte det. Även JAG har begränsningar.

 

Nu väntar arbetsvecka. Lite hit och dit. Man får vara om sig och kring sig för att få något i sig och på sig, sa man förr. Stämmer idag, också.

Jaha. Så var det väl dags att packa ihop allt. Allt-packa, kan man säga.

 

Ciao,

Annicka

 

 

 

Alltid ett val, eller?

Once upon a time

Hilsen.

När jag var liten bestämde jag mig tidigt för att resa. Eller snarare rymma. I synnerhet när föräldrarna var orättvisa. Jag var sååååååå orättvist behandlad. Tyckte jag. Som de flesta ungar tycker emellanåt. Kanske mer flykt än resa, men ändå. Till Japan skulle jag flytta. Där var alla snälla, tänkte jag. Japan? Jo, jag är lite snedögd och blev som liten lite retad för det. Jag såg ut som en japan, sa någon. Retad o retad förresten – man sa att jag hade sneda ögon. Det hade jag ju, men det lät som ret……. Min moster gifte sig och bosatte sig i Japan en tid, och skickade därifrån underbara kimonos i present till min syster och mig. Färggranna och fina äkta kimonos, så Japan fick det bli. Jag lärde mig t o m en slagdänga på japanska . 8 år tror jag visst att jag var. Kommer ihåg den än idag……big smiles……… KUY SAKAMOTO som sjunger Sukiyaki. Jag var nog lite kär i honom, dessutom. Han lät så liderlig på rösten och var så grymt söt. Vilket leende. Mums. Fast precis så tänkte jag inte då. Inte mums, alltså . Det ordet var inte uppfunnet om annat än godis och potatismos. Han var mer SÖÖÖÖÖT. Tur att han inte hörde mig. Män vill inte jättegärna bli omnämnda som SÖÖÖTA, det är i alla fall MIN erfarenhet. Snygg eller attraktiv, kanske. Det är dock ett annat tema som vi kan ta en annan gång. Några av er – ni som liksom jag – föddes då ångmaskinen upptäcktes och Fred Flintstone sändes på TV – ni kanske känner igen ”min” låt? http://www.youtube.com/watch?v=_zpOc9n7dlI&list=RD_zpOc9n7dlI

Har förresten kvar de gamla lapparna jag skrev till föräldrarna. Hittade dem – instuckna i en gammal bok – där mycket av det vi barn skrivit fanns. Fann allt när dödsboet skulle skiftas. Herregu´…….alla lappar vi ungar totat ihop genom åren. Nostalgi. Ni kan tro att tårarna rann av både glädje och sorg. Svunnen tid men så härligt att sitta ned o läsa. En hel del pussel läggs och en hel del svar får man när man tittar i backspegeln. Ungefär: sådan var jag ju även som barn, ju!! T ex detta att skriva och meddela mig, alla brev med hjärtan och blommor och krusiduller. Kärleksbrev till mamma och pappa. Till och med alla små meddelanden jag skrivit till dem, som tonåring – roliga små brev och uppmaningar…………jag var sådan redan då! Rätt tryggt att veta att jag är jag – även om jag tvivlar understundom.

20140627_224137

Hungarian Cookery Book

Att resa har jag fortsatt med. Kan inte säga att jag VALT det på det sätt som jag tänker att man VÄLJER. Alltså, att man sitter ner och resonerar olika möjligheter och så BESTÄMMER man sig. Nej. Inte så. Det handlar mer om att fånga ögonblicket – vilket jag för övrigt är lite av en EXPERT på. Bli fångad av en stormvind, det är liksom rätt härligt. Även små stormvindar dras jag till. Till och med en bris kan få mig att gå igång . Anyway. Älskar det. Resandet. Nya miljöer och möten med människor och kulturer. Resandet för mig är som en adventskalender. Man öppnar nyfiket nya luckor och får se något oväntat. Så mycket härligt det finns att upptäcka och njuta av. Tycker inte ni det? Har ett ton kokböcker på främmande språk med ljuvliga bilder t ex. Blir alltid inspirerad av att laga mat jag sett och smakat på. Allt utom lamm. Det går bort. Jättebort. Under ca 6 år åt jag inte annat än lammkött, för att mitt liv runt mig underlättades om jag lät bli Nöffe Gris. När den tiden var över ville jag återgå till fläskkött, men det smakade vedervärdigt. Lika speciell smak som lammkött har fast annan, om ni förstår vad jag menar. Det tog något år eller så innan jag återföll till det knaperstekta fläskets o de bruna bönornas värld. Har inte avvikit från den vägen sedan dess.

Glad tror jag att jag varit nästan jämt. Kommer ihåg att jag frågade mamma vid något tillfälle. Hurdan var jag som liten? Glad och påhittig, sa hon. Tyckte mycket om mat. Älskade blommor och plockade gärna buketter. I synnerhet tulpanerna i Farbror Perssons rabatt i hyreshuset vi bodde i, på Guldheden i Göteborg. Farbror Persson var farlig. Tänkte jag. Han hade brun basker med stropp och höll ordning på alla gatans ungar. Såg han något han inte gillade, stack han ut huvudet genom sitt köksfönster , hötte med näven och ropade. Mig hötte han åt ofta. Hans fina rabatt länsades som oftast. Jag ville ju bara ge blommorna till mamma och så fick jag skäll! Gubbtjyv. Jag antar att det är därför jag har ett växthus nu. Jag kan plocka bäst jag vill och jag hötter aldrig med näven åt mig. Jag bara ler. Å inte har jag brun basker, heller. Gillar inte brunt. Inte på mig. Hmmmm. Kanske hänger ihop?

I want food

I want food

Tamarisk

Tamarisk

Likaså plockar jag alltid fröer på mina resor, eller snor en och annan blomma i någon rabatt. Farbror Persson är död sedan länge, så därför vågar jag. Jag har en lilja från Makens och min bröllopsresa på Azorerna från år 2000, som blommar varje år. På Taiti plockade jag fröer – på marken – och hade inte en aning om vad det var jag plockade. Nu har jag 5 st spirande liljeliknande plantor i mitt växthus. I krukor utanför står det en buske som heter Tamarisk – den grävde jag upp vid Balatonsjön i Ungern för 3 år sedan. Planterade den i vår gräsmatta. Maken har kört över den med gräsklipparen ett par gånger så jag har räddat det som var kvar. Fridfullt vajar de nu i krukor – långt bort från massakermaskinerna. Tomaterna vi äter i år är också från Tahiti ( fast säkerligen från Frankrike från början ), och paprikan från Ungern. Lagligt köpta fröer i affär. Man får ju variera sig.

Som sagt, val gör vi alla – även om vi avstår från att välja. Ibland blir det som vi vill – ibland blir det som andra vill. Att göra som andra vill och INTE MÅ BRA – det skall man låta bli. Tänk på det. Jag har gjort sådana val också. Usch och fy. Nu när jag är på gränsen till fallfärdig och förbrukad ( fast det är nog kanske ca 43 år kvar, hoppas jag ) så vill jag helt enkelt inte längre. Vill inte göra som jag inte vill. Inte så att jag bara vill ha det jag pekar på ( inte BARA ………. ), utan jag vill inte plåga mig längre. Jag vet att jag kan om jag måste, men jag måste inte nu.

Ställ frågorna till nära och kära medan tid finns. Fråga, fråga, fråga. Om allt och ingenting. Om förr och då och jämt. Min erfarenhet är att det stillar sorgen något den dag man inte längre kan ställa frågorna – för att den som har svaren inte längre finns med oss. Fråga, fråga, fråga. Bekräfta, bekräfta, bekräfta. Det kan faktiskt bero på vad och hur du väljer att tänka. Att gräva i gamla minnen kan svida men kan hela. Historien är viktig för framtiden, det tror jag bestämt.

Jag lever inte alltid som jag lär men jag är på godare väg nu än förr. Did my lesson. Still doing it. Rätt mycket är bra gjort.

I höst är det också val. En annan sorts val men påverkar gör det. Imorgon skall jag på konfirmation. Då har jag att välja mellan 3 olika hattar eller inte alls.

Välja, valde, valt. Hela tiden. Några lätta, några svåra, några nästan omöjliga. Om inte DU väljer, då gör någon annan det åt dig. Vill du det?

Wherever I lay my hat

.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ciao, Annicka

 

 

 

 

 

 

 

Låt bollen rulla.

Hilsen!

Do I have to explain myself?

Fotbollstermer passar bra i dessa tider: Jag är i 3:e perioden. Väntar inte barn – det vore på gränsen till magi – även om jag som barnlös hade tyckt att det vore najs. Nej – min livscykel har nått period 3. Det blir inte fler. Varken barn eller perioder. Konstigt men fullt naturligt. Att ha klarat sig så här långt är inte alla förunnat, heller. Det finns massor med saker som jag sluppit.

Nu är det inte så att jag går omkring med dödsångest eller domedagstankar. Närå. Jag har bara insett att det jag inte gjort än blir inte gjort om jag inte sätter sprutt på AB Annicka. Det är ju inte heller så att någon serverar något på silverfat – nej man får hugga ved och spotta i nävarna själv. Jo, det är en lyx att ens tänka på att fylla livet med skojsiga saker – väldigt många får aldrig chansen. Vet ni, det känns så sprittigt spännande att göra nytt. Att göra om. Att göra rätt. Att inte fastna.

The sky is the limit

Egentligen är det konstigt vad livet ger och vad livet tar. Jag har alltid trott att jag skulle bli morsa till ett gäng glin. Att hallen skulle var full av stövlar o regnrockar och matsäcken alltid packad. Nybakade bullar o fesljummen saft. Myggspray och lappskojs. Utflykt med familjen. Scouting och alltid redo. Så blev det inte. Det faktum att det INTE blev så gör att jag nu lever ett annat sorts liv – fyllt med resor. Får se så mycket, får lära mig så mycket. Min sorg har vänts till glädje. Så kan det vara. Som en kär väninna säger: Om inte skorna passar – pröva kartongen. Ligger något i det. Det är fråga om mindset. Hur man tänker. Å andra sidan, det ligger träning och en fruktansvärd vilja att må bra, i det. Att det goda skall vinna över det onda. Glädjen till livet och det som är positivt är så mycket trevligare än det onda och tunga. Ingen går väl genom livet utan att ha smakat på smärta. Förmågan att kunna vända på det till något positivt är en outsäglig gåva. Låter som floskler och larvigt överslätande. Men jag är ett levande bevis på att det KAN funka. Jag har förstått det. Är tacksam för det. Varje dag. Faktiskt.

Undrar ni hur det känns att inse att det är mindre kvar än jag levt? Jodå. Tackar som frågar. Det känns bra. Hur känns det själv? Ibland darrar jag till av lite obehag, men det är totalt meningslöst att ifrågasätta. Astrid Lindgren har sagt en gång: Man skall leva så att man blir vän med döden. Det tog jag till mig då och jag tänker på det nu. Det ingår i livet, liksom.

Det är roligt I am doing it my wayatt leva – då får man se hur det går. Det är en liten vägvisare om att välja rätt mindset. Inte katten har mitt liv varit räkmacka. Jo, såtillvida att det är jag som SKALAT räkorna och ODLAT dem innan och BAKAT brödet för det mesta. Mjölet köpte jag. Har kämpat mig till mycket. Mina segrar har inte alltid varit lättvunna. Det gör inget. Facit är rätt i vilket fall.

Till hösten blir det åka av. Om allt går vägen. Ut i Europa och kolla läget. Med husvagn. Slå sig ner i en fransk liten by, köpa färska baguetter av Monsieur Poirot, handla på torget av allt det goda från Madame Clouseau? Kanske blir det en spansk liten fiskeby ett tag? Eller varför inte Portugal? Eller Odense i Danmark? Vem vet. Dags att släppa fallskärmen och flyga. Ut i världen och se hur andra lever och gör. Lära sig nya saker. Uppleva livet i en annan form. Kanske får jag möjlighet att förmedla mina upplevelser och eventuellt få en liten försörjning på det? Göra FLUFF i Frankrike?     T ex. Jag är för yvig för lilla Sverige, tänker jag ibland. Är för udda. Passar inte in i gängse tänk. Fast det är inte sant, heller. Well, vi får återkomma till det vid annat tillfälle.

Sweet dreams are made of these....

Sweet dreams are made of these….

Tiden går så fort, och jag måste säga att efter 50 fyllda går det bara 40 minuter på varje timme. Känns som om någon snor min tid. Om jag skall hinna med allt jag vill göra så  behöver jag minst 60 år till. Därför är det dax att sajsa ner och rensa. Även hjärnan. Att skala av. Apselut INTE det roliga men däremot det som stjäl energi.

Varför skall jag ha 46 dukar , 12 uppläggningsfat och ett helt skåp fullt med krukor av alla dimensioner? Alla dessa omutifallatt-saker. Prylar. Orka. Nej. Jag jobbar på att ta bort det onödiga. Få tid att kommunicera med familj o vänner. Längtar efter det. Jag är lyckligt lottad med att ha många runtomkring mig. Familj och nära vänner som VILL umgås med mig. Det är härligt men jag måste ge mer av min tid..  Vad är viktigt, egentligen?

Ingen motsättning i det, egentligen. Att resa mycket och ändå umgås mer, menar jag. Jag tror att man får längta då och uppskatta mer. Inte ta för givet. Kvalitetstid.

Medvetna val gör livet längre. Tror jag, tra-la-la.

Vi får väl se. Den som lever lär få det. Inget är hugget i sten. Livet är ett enda stort FLUFF.

Ciao, Annicka

50 plusplusplus. År och kilo men inte size. Än.

Hilsen.

Vi snackar inte 50 grader. Vi snackar apselut inte 50 kilo.Det var typ 30 år sedan. Jo, jag var en 34:a. Det är sant och visst. Har tittat på kort. Hallegossingen, vilka söta överarmar.  Gick ju knappt att nypa i dem, ju. Tänker jag nu.

Till Blogg

Invincible

Den stora förändringen skedde när jag började äta goda frukostar o goda middagar VARJE dag och dessutom slutade röka ( den 7 oktober kl 19.53 1998 ). ÅRET då jag  träffade min Älskedosing. Mannen i mitt liv. Life changed.

När Zenit står i fokus och grodorna i Alvhem kurrar 7 ggr – det är DÅ det händer. Det är när man INTE tänker bli kär och när man tänkt gå i kloster och bli abedissa eller munk ( varför inte pröva något nytt? )  – det är DÅ man skall vara beredd på det bästa.

Jag har alltid dragits åt det omöjliga. Det som man INTE kan klara av, det som är udda, det som få vågar. Otrampad mark. Vips. Annicka räcker upp handen. Kittligt. Otäckt men en fantastisk seger att övervinna rädsla. Rutiner gillar jag, men inte när de stryper mig. Inte när det förminskar och minimerar energin och kraften. Då blir jag obstinat. Då vill jag fajtas. Då blir jag Jean d´Arc.  Är ÖVERTYGAD om att jag kommer att dö med stövlarna på. Att det är värt det. Att INGEN skall få ta min värdighet eller stjäla min stolthet. Jag hugger som en kobra. Fast en snäll kobra. En som vill kramas och hoppas på love, peace and understanding. Funkar sällan, men ändå……..

20140604_205537

Dressed for success

I alla fall. Av olika anledningar kom det sig att jag blev ägare till en bilverkstad med några anställda. Jag bara råkade vara där. NOT. Jag skall berätta om det en annan gång.

However, när jag väl sålt den, blev jag headhuntad till Toyota. Kunde jag driva verkstad så kunde jag väl rekonditionera bilar. 1000 ggr lättare.  Jaaaaaaa, det kunde jag väl. Jag är en formidabel jäkel på att arbeta och göra resultat. Ju slitigare desto bättre. Jag säger JA innan jag förhandlat med mig själv. Jag hade ju egen firma, så då tänkte jag att räkningarna måste betalas – det är bara att kavla upp ärmarna. Vad väntar jag på?????

Det ena gav det andra och jag blev sedan anställd som Hallvärd. Fixa bilar, köra hit o dit, rekonda, ladda batterier, sopa mattor och vara alert.  Sprang som ett jehu. Snabb har jag alltid varit. KAN ha avtagit med stigande ålder men jag blånekar om ni försöker avslöja mig.

 

Efter att ha hallvärdat ett tag blev jag anställd om bilsäljare. Vi pratar mitten 90-tal. Det var roliga tider. Då fanns det inte många kvinns i den branschen. Ojojoj, vilka förutfattade meningar jag kom att snubbla på. Ni skulle bara veta. Vilka kommentarer. Dumma o mossiga gubbar. Sorry. Jag drar inte alla över en o samma kam, men det hoppade många grodor ur många herrmunnar, vill jag lova. Nu skrattar jag åt det hjärtligt – DÅ fungerade det som tändvätska. Sälja mer o lyckas bättre. Det var det som gällde. FIKON, fick dom. Ha, ha. Rätt åt er. Ullmerkottar.

2014-06-04 21.05.37(1)

50 something. Kilos, I think.

Komma sist är inte min bästa gren, så jag avancerade och sålde rätt bra. Fattade tidigt att kvinnor inte vill bli behandlade som bihang eller möbler.  Jag koncentrerade mig på dem.  En och annan man och komplett familj åkte också dit. Jag var nog ganska trevlig, tror jag. Behandlade alla med respekt och vänlighet. SERVICE heter det nu. Lyckosamt. Tjänade storkovan. Stressad som tusan av provisionen, men det gick bra. Vann alla möjliga saker. Så gick det till i den branschen, förstår ni. Ni som eventuellt tror att man automatiskt tjänar feruktansvärt mycket pengar på varje bil – ni har fel. På småbilar är marginalen inte så stor.  Nästan alltid handlar det om provision och man får procent på finansiering, extrautrustning och per såld bil.Dessutom alla dessa säljtävlingar!!! Man kan vinna mycket o bra saker. För att det skall bli något i plånboken måste man sälja som 17 ! När du sålt bra, så skall bilarna levereras. Då hinner du inte sälja. Man kan ju inte vara på 2 ställen samtidigt, ju. Så det blir ungefär varannanmånads hausse. Ja, det är stressigt. Jag tyckte det i alla fall. Ambitiös som få och kanske inte de hårdaste nyporna eller tugget. Då får man kompensera genom att springa fortare och oftare.

Ganska motarbetad av en del som tyckte att det inte var någon konst att sälja många bilar – klädd i kjol. KOMPETENS handlade det ju inte om.  Tröttsamt. Jag hade bra chefer – vilket räddade mig. De fattade grejen. I alla fall, många strider och hugg i sidan. Jag sa: om du tror att man säljer bil bara för att man har kjol: pröva själv.  Nä….. alla klär inte i kjol. Möjligtvis Sean Connery, men det är en helt annan sak. Det kostar på att bryta barriärer. Att sticka ut. Att gå in på andras domäner och inpinkat revir. Rädslor och hot mot egot kan göra även den bäste dum i tanken. Jo, det var rätt tufft men jag hade som sagt chefer som förstod att jag bidrog till nytänk.

2014-06-04 21.04.29(1)

Rufs

Nåväl. Var var jag nu? Jo. En dag kommer det in en man som vill titta på en Landcruiser 100. Det är en mäktig bil. En SUV. Bjässe till utseende och bjässe i pris, men den kan ALLT.  På den tiden hade jag t o m långklänning när jag sålde bil. Kläder har ALLTID varit ett stort intresse. Jag var Annicka redan då. Varför kom jag att tänka på det? Nu? Hjärnan har börjat snurra, känner jag. Så mycket roligt jag minns.

Hursomhelst, som säljare hugger man på allt som rör sig, och jag tyckte HAN gjorde just det – så jag högg. Gotcha. För att göra en lång historia lite kortare – jag var inte expert på den modellen men jag lyckades hålla intresset uppe för bilen – trots att det inte fanns mycket information att tillgå, ingen bil att provköra, inga färgprover – N_A_D_A!! Bilen var ny som modell helt enkelt.

Min styrka inom försäljning är att jag skapar förtroende. Jag känns trygg och ärlig. Jo, det har jag hört så många gånger, så det kan jag lika gärna ta till mig. Kräng har ALDRIG varit vare sig min styrka eller mitt intresse. Jag tycker rent av illa om det. Kräng för mig är att bara ha sändarknappen på och  stänga av mottagaren. Mekaniskt gå på utan att visa intresse för personen framför. Nu är ju livet är som livet är och man gör saker mot sin vilja ibland. Jag HAR krängt – jag fick bra resultat och har i alla fall prövat men det är emot det jag står för,  så………..been there – done that but no more. Fy och bä.

Brud för blogg

My white dream

HAN, ja. Vi hade otroligt trevliga samtal om allt. Han var ( är ) oerhört trevlig, intelligent som få och med en humor som fullkomligt golvar mig. Jag bemötte honom med respekt och gudarna skall veta att det i bilsäljarskrået fanns (finns) många trötta och nonchalanta……….. Mmm. Jag tycker det. Gammal nog att våga säga det t o m. Det största felet en säljare gör är att kategorisera, att sätta in i fack och behandla därefter. Snyggt klädd – vill köpa dyr bil. Klädd i jeans o skjorta – vill köpa Volvo Kombi = fattig. Jag var oskadad och hade rätt sunda värderingar, så inget av det hände. Jag sålde bilen och han fick t o m vänta i 6 månader på leverans. Det tyckte han var länge. Jag beslöt mig för att ingå i leveransen och det var ett bra beslut.

Alltså, det GÅR inte att berätta allt, men denna man är idag min MAKE. Vi träffade 1998 och gifte oss 2000. Förnyade äktenskapslöftena år 2010 och Landcruisern finns kvar. Så fin. Så bra kvalitet. Precis som jag övertygade honom om då. Man skall ALDRIG ljuga. Man blir avslöjad förr eller senare. Kvalitet står sig. Värt att satsa på. Vi satsade på varandra och jag ljuger fortfarande väldigt, väldigt lite……….

Nu, år 2014 , står vi tillsammans inför rolig förändring. Jag säger inget än, men det handlar om att våga. Att fatta att inget varar för evigt. Om man tror på evigt liv, då får man var fruktansvärt säker. Jag tror – men tvivlar i alla fall.

Det är roligt att leva – då får man se hur det går!

 

Ciao, Annicka

PS: Jag har haft superkul ikväll med att titta på alla gamla kort. Memories.

 

 

 

Baristakurs med FLUFF

Hilsen!

Idag har jag varit på Baristakurs. Basic and Advanced.  Fantastiskt roligt. Dessutom svårt. Svårare än jag föreställde mig. Att få till det lena skummet och med konstverk som snits. Har velat lära mig under lång tid, men liksom inte kommit i vare sig stämning eller egentligen hittat rätt utbildare. Ville inte ha en fjöskurs, med bara lite allmän info – vilket är det jag hittat på nätet. Idén har legat i träda.  Inte helt oväntat är ju livet fullt av just………liv – thankgod – och ibland måste man invänta rätt tillfälle. Men så hittade jag faktiskt ett ”Let´s Deal-erbjudande” där baskursen erbjöds till ok pris samt att det fanns en komplett kurs. Jag ville ha HELA kursen, så jag kontaktade skolan och fick ett trevligt svar från Maria Benthin, som driver skolan ihop med sin man Michel. Sagt o gjort, jag betalade fakturan och idag var det alltså dax.20140602_142328

Det började med kaffekunskap. Ett rejält hantverk. Sverige ligger som nr 2 i kaffedrickande i världen. Finland som nr 1. Dessa siffror baseras ju på försäljningsvolym – som filterkaffedrickande nation är det ju en hel del av denna bruna dryck som hälls ut i vasken. Hur mycket har inte jag kastat? Tänk er själva, surt kaffe i kannor som stått på platta i timmar………..påbörjade kaffemuggar som inte dricks upp……… Surt,sa räven.

Espressokaffe däremot, gör man på begäran. Mycket mindre spill, om man säger. OM man inte räknar med allt kaffe jag gjorde idag;  50 koppar kanske? Riktigt kaffe och riktig mjölk. Även havre- och sojamjölk. Både smaksatt och natur. Egentligen är kaffe inte dyrt annat än på fik. Inte om man betänker vilket hantverk det är och all hantering det genomgår innan det når våra strupar. Bönderna som odlar o plockar får en mindre del. Alla andra led får procentuellt åtskilligt mycket mer. Jag lärde mig att bananer och kaffebär besprutas hårt och om man vill slippa det skall man köpa ekologiskt. Vill man stödja kaffebönderna skall man även köpa Fairtrade. Jag har inga argument mot detta, så jag tror på det.20140602_142320

Ni som bor i Lerum eller nära, kanske känner till Kastenhofs Herrgård. Wow, säger jag. Vilket ställe. Så vackert! Det var där som min baristakurs hölls. Jag – i ensamt majestät – tillsammans med baristaexperten Maria. Kunnig och trevlig och med en ängels tålamod. Nu skall jag erkänna: jag trodde inte det skulle vara SÅ svårt. Just att få till skummet rätt och att hälla upp det på rätt sätt OCH att få till rätta knycken så att det bildades en gran eller hjärta. Mina första försök påminde mer om stenbumlingar eller dö´bak´t sockerkaka till utseendet. Majgodd.

 

20140602_142451 20140602_142336

 

 

 

En espressomaskin kostar från ca 30 000 kr upp till över 100 000 papp. En imponerande apparat. Kan massor förutom att skapa Espresso, Lungo, Americano m fl. Jag vågade inte trycka på alla knappar för att testa. Är säker på att den kunde baka en god lime-pie också.

Fick pröva på att laga kaffe med olika sorters sprit, kryddor, frukt…………som att dricka vin och äta fel/rätt saker till. Citronsaft, en gnutta socker runt koppkanten och och en muddlad citron I kaffet – fattar ni vad gott det var? Trodde jag aldrig.

20140602_113316 20140602_110327

 

Jag har min 2-dag idag – alltså jag äter bara 500 kcal – och jag tror jag fick hela min dos på några timmar. Kaluhalikör i kaffet var fantastiskt gott, vaniljlikör likaså.

4 000 kcal minst. Spelar roll……

 

 Så…..vad skall jag göra med denna nya kunskap – som i o f s kräver mer övning ? FLUFFET måste friseras och för det krävs att jag får öva lite till. Får väl piska upp diskmedel och fluffa i diskhon. Jag tänkte i alla fall att kunskapen kan komma till nytta.                  Kanske har jag någon i mitt nätverk som vill ha en FLUFFARE emellanåt, och dessutom tänker jag mig att jag kanske kan hoppa in i något sammanhang, som jag inte ens vet om än. Om man inte prövar får man inte veta. Har man inga fantasier blir man less.

Mina baristakunskaper fick jag från Maria Berthin på : www.sverigesrb.se

En fantastisk anläggning nära Göteborg: www.kastenhof.se

För er som vill ha FLUFF i espresson – kontakta mig. Ciao, Annicka

20140602_130625 20140602_132832 20140602_110353